Arne Söderqvist om Demokrati byråkrati 

När man upphandlar förbrukningsartiklar är man minsann noga med att väga pris kontra kvalitet, för att undvika anmärkning från revisorerna. Då man nyanställer någon, som kanske kommer att stanna på sin tjänst i årtionden, är det uppenbarligen inte alls lika noga!

Demokrati betyder folkstyre. De allmänna valen vart fjärde år innebär en återkoppling, så att våra politiska ombud kan bli ersatta om de inte motsvarat det förtroende de erhållit. En väl fungerande demokrati måste dock omfatta betydligt mer än själva valproceduren; andra viktiga ingredienser är tryckfrihet och yttrandefrihet. Idéer måste få chansen att bli framförda och prövade för att därefter bli förkastade eller anammade. Därigenom ökar möjligheterna till optimala lösningar på besvärlig problematik. Erfarenheter från länder utan politisk demokrati visar att med åren fjärmar sig den där förda politiken alltmer från verkligheten. När en demokratisk regim till sist tillträder får den ofta resa sig som en Fenix ur ruinerna från sin föregångare. Precis så är i skrivande stund på väg att ske i Syrien.

Vinstdrivande företag styrs inte demokratiskt. De som satsat sitt kapital har nästan all makt medan de som satsar sitt arbete och i vissa fall därmed även sin hälsa, knappast har något inflytande alls. Många företag fungerar förvisso effektivt utan någon allsidig debatt om driften. Återkoppling finns istället i form av kvartalsbokslut där röda siffror kan föranleda snabba pareringar.

Tjänstemän inom den offentliga sektorn tillsätts eller avsätts inte i allmänna val, utan behåller kanske anställningen ända till pensioneringen. Några kvartalsbokslut förekommer inte. För att offentlig verksamhet ändå ska kunna drivas så effektivt som möjligt har tillsättningsförfarandet reglerats. Bland annat ska fasta tjänster vederbörligen utlysas tillsammans med en beskrivning av adekvata meritkrav. De sökande ska sedan genomgå en objektiv bedömning. De som inte fått en sökt tjänst ska ha möjlighet att överklaga tillsättningen.

Dessvärre är det ofta som detta lagstadgade förfaringssätt inte följs. Jag har själv fått många tillfällen att observera detta faktum inom utbildningsväsendet. Vanligt är istället att inflytelserika personer rekryterar nya medarbetare ur det egna sociala nätverket. Detta är förödande i många avseenden.

• Då meriter inte efterfrågas sänder man den olyckliga signalen att utbildning inte    lönar sig. Istället kommer ungdomar att satsa på att bygga egna nätverk. På sikt leder detta till en generell sänkning av kunskapnivån.
• Mångfalden inom offentlig verksamhet blir alltmer begränsad genom den snäva rekryteringen och på arbetsplatserna råder allt oftare rena monokulturer. Ingen märker när verksamheten börjar spåra ur.
• Unga människor luras att satsa den dyrbaraste tiden i livet, barn och ungdomstiden, på att undervisas av lärare som ofta inte har gedigen ämneskompetens, utan som fått sina anställningar genom kontakter.
• Personer som verkligen har satsat på en gedigen utbildning blir förbigångna och samhället drar inte nytta av deras kompetens.

Nedan är några vanliga motiveringar, eller rättare uttryckt, några vanliga svepskäl, till att tjänster inte utlyses.

• “Det kostar mycket att annonsera.” Detta är nonsens; en annons på myndighetens, kommunens eller högskolans egen hemsida kostar i princip ingenting alls.
• “Det är onödigt att annonsera. Det är ju ändå självklart vem som kommer att få tjänsten.” Det är möjligt att det är så. Men, den tillsatte ska enbart vara styrd av sin professionalism i tjänsteutövningen och veta att han aldrig behöver beakta några hedersskulder. Ett utlysningsförfarande skulle alltså vara av stort värde i sammanhanget, eftersom det skulle visa att den sökande verkligen kunnat hävda sig i konkurrens med andra.
• “Vi vet inte hur länge vi kommer att ha underlag för tjänsten.” Man kan skriva i annonsen att tjänstgöringens längd är oviss, så att de sökande vet om detta på förhand.

Ett vanligt förfarande då man vill anställa någon man har i åtanke för en tjänst är att man faktiskt gör en utlysning, men utformar annonsen så att den i praktiken utgör signalementet på vederbörande person. Gäller det en lärartjänst kan det tex. framhävas att den sökande bör ha “goda insikter i didaktik”. En liten och till intet förpliktigande distanskurs på några enstaka akademiska poäng kan alltså höjas till skyarna medan traditionella meriter nedvärderas.

Skolpolitiker och skoltjänstemän påbjuder sådana ”moderna undervisningsmetoder” som missioneras på olika didaktikkurser och som utlovar goda resultat utan nyttjande av ämneskunniga lärare. Sålunda har traditionell tavelundervisning bannlysts och lärarna reducerats till handledare som träder in då någon elev påkallar hjälp. Ämneskunnigheten är mindre väsentlig; eleven och läraren kan ju ”söka kunskap tillsammans” om det behövs. Inte så underligt alltså, att budskapet tilltalar dem som har ekonomiskt ansvar för kommunens skolor. Okunniga lärare har ju inget fog för några högre löneanspråk.

Politisk korrekthet är vad som gäller, men det vore en överdrift att påstå att någon försöker vara politiskt korrekt av övertygelse; i själva verket är det fråga om en ambition att ligga väl till inför löneförhandlingar med mera. Äkta hängivenhet mobiliseras i stället då det gäller att boka tider på tennisbanan, att hjälpa varandra med sjösättning av segelbåten eller att planera en gemensam fest; en ”inre krets” inom personalen är ju ”gamla bekanta” sedan lång tid före anställningstillfället. Då ”gänget” samlas till exempelvis kräftskiva, gärna i skolans lokaler, talar man förstås en passent om ”jobbet”. Man kan då enas om en gemensam policy i någon fråga, såsom den förestående tjänstefördelningen. Skulle någon utanför denna inre krets kalla övriga utomstående till ett möte för att samråda om en policy i någon avgörande fråga skulle det betecknas som uppvigling och vara straffbart.

Samtidigt som man talar om att med all kraft bekämpa mobbning bland eleverna i skolorna vill samma personer ofta bara omge sig med medarbetare som är strömlinjeformade i enlighet med den monokultur som utvecklats på arbetsplatsen. Man talar ibland om politiskt tillsatta tjänstemän, men när det gäller lärartjänster är det inte fråga om partipolitik utan om att man vill gynna den egna familjen, vänner och bekanta. Hade man istället drivit ett familjeföretag hade man varit betydligt noggrannare med rekryteringen; inte ens medlemmar i den egna familjens yngre generation brukar anförtros några uppgifter utan att de först visat tillräcklig kompetens. Ställer man frågan varför man utsett en viss ny medarbetare framhålls naturligtvis inte de verkliga skälen. Istället nämns politiskt korrekta honnörsord. När man upphandlar förbrukningsartiklar är man minsann noga med att väga pris kontra kvalitet, för att undvika anmärkning från revisorerna. Då man nyanställer någon, som kanske kommer att stanna på sin tjänst i årtionden, är det uppenbarligen inte alls lika noga!

Studieresultaten bokförs på ett sätt som tycks inspirerat av gamla sovjetiska metoder, där produktionsmålen ständigt sades ha överträffats, trots att verkligheten otvetydigt visade på motsatsen. Inger Enkvist skriver i sin bok ”Feltänkt” om den svenska skolan

Eleverna låtsas studera, lärarna låtsas undervisa, rektor låtsas styra och alla håller masken och talar om framsteg.

Numera ska lönen förhandlas individuellt även för offentliganställda. Det enda som kan ge utdelning i lönesamtalen utöver schablonen är att man bekräftar de styrandes världsbild, det vill säga att man hjälper till att befästa den monokultur som värnas. Jag har tidigare i artikeln antytt att återkoppling saknas inom offentlig sektor och därmed avsett sådant som kunde korrigera en felaktig kurs. I själva verket förekommer återkoppling, men av sådant slag att felaktigheter förstärks; för den som hävdar att verksamheten är inne på fel spår under sin löneförhandling, eller har rykte om sig att vara kritisk, lär ju utfallet knappast bli särskilt lyckosamt. Den enda möjligheten till självkorrektion av verksamheten har man alltså avhänt sig. Faran av att man så småningom måste börja bygga något nytt på ruinerna av det gamla blir alltmer överhängande.

2012-08-15