För fem år sedan var jag med om att bilda Sveriges Nationella Innovatörsråd. Som rådgivare har jag i bland annat min funktion som Europapatentombud mött många innovatörer under drygt femtio år  För just Innovatörer kan tron på framtiden kännas livsviktig i likhet med värmen från solen. Dess ljus når oss på cirka 500 sekunder och längre tid tar det knappast att läsa de följande raderna. I mitten av 80-talet motiverade den då mycket oroväckande skogsdöden mig att producera med datorgrafik en lika kort videopresentation åt Sekretariatet för framtidsstudier som såg till att den kom att användas i skolor och ungdomsorganisationer. När den sedan visades på TV önskades en ännu kortare version vilket vore kanske lämpligt för den här texten.
 
För drygt två år sedan höll jag ett tal om "framtidsoptimister och klimatalarmister”. Talet hölls fredagen den 13 december 2019. Min avslutande kommentar blev att trots uppenbara klimatförändringar fanns det anledning att känna hopp om framtiden för dem som är födda det här millenniet och på väg in i arbetslivet..Men förlorar de framtidstron sjunker hoppet. Nu har klimatförändringarna har fått sällskap av först covid-19-pandemin och sedan värre elände i vår närhet.
 
Alla människor har lust att veta vad som är på gång. Vår lust att tro verkar vara minst lika stor. Större är ändå vår lust att känna hopp. Förlorar vi allt hopp försvinner vår livslust. Vad som är livets största  lust fick en inte så ung hankatt mig att reflektera över. Han satt stilla under lång tid på en låg bokhylla bredvid ett högt skåp och stirrade upp mot dess tak. Plötsligt gjorde han sitt hopp upp till taket på skåpet. Utan hans tro på att det skulle lyckas hade det inte hänt. I kärleken, den största lusten, spelar lusten att äga ofta huvudrollen. Så han älskade utsiktsplatser för att ha mig och sitt revir under överblick.

Det är inte bra för hopp om framsteg i livskvalitet när tron på framtiden är lägre hos dem som växer upp idag jämfört med hur det var för oss som växte upp före millennieskiftet. Min far berättade om hur hans tro på framtiden sjönk under det första världskriget. Han pensionerade sig som företagare när den stora depressionen kom och preparerade sig för överlevnad under ett av honom befarat andra världskrig  Framtidsoptimistiska projekt blev alltid kommenterade av honom med orden att "Hoppas kan man alltid..."
 
Hos min far sjönk, som sagt, tron på en framtid med positiva överraskningar. Sällsynt stark framtidstro har vi sett hos innovatörerna Ingvar Kamprad, grundare av IKEA, och Steve Jobs, grundare av världens högst värderade bolag, Apple Inc. Lika stark framtidstro ser vi hos Elon Musk, världens idag rikaste man och innovatör bakom bland annat elfordonfabriken Tesla Motors och rymdraketfabriken SpaceX. Vår framtidstro kan handla om häftiga framsteg som avser datorer, film, musik, mobiler, kommunikationssatelliter, bilar och rymdkolonier såsom hos Steve Jobs och hos Elon Musk, men den kan även avse framsteg på överlevnadsnivå. Det brukar sägas att "Ingen kan göra allt men alla kan göra något". Inom varje område som rör livskvalitet borde de unga som är på väg in i arbetslivet få så mycket uppmuntran som möjligt till framtidstro.

Mörka framtidsperspektiv som presenteras av forskare kan få framtidstron att sjunka. Uppges tron på en fortsättning efter livet på jorden och även tron på en pensionärstillvaro med livskvalitet så är väl tron på ett framtida liv i rymdkolonier på Mars vad som återstår när problemen växer på vår planet. Vi har blivit varnade att finns det inte en rymdkoloni i funktion på Mars före århundradets slut så kommer kanske mänskligheten inte att överleva! Det framtidsperspektivet hade den funktionshindrade kosmologen Stephen Hawking. Han var ändå en optimist och levde 50 år längre än vad hans sjukdom först gav läkarna anledning att tro. Vad han kunde ha tillagt om rymdkolonier på Mars är att mänskligheten vinner kanske lite tid men möjligheten till överlevnad är tidsbegränsad överallt i universum

Om slutet för universum har astrofysiker mycket mörka framtidsperspektiv. Flertalet är kopplade till spekulationer kring så kallad Mörk Energi. Men det är knappast mer spekulativt att argumentera för möjligheten att ett liv efter detta kan vänta vårt universum på sådant sätt att varje generation följs av en ny där historien mer eller mindre upprepar sig liksom för människosläktet men i en oändlig följd. Misslyckade försök till argumentering för ett sådant framtidsperspektiv, som knappast kan kallas meningslöst och mörkt, har gjorts av Stephen Hawking och före honom av Albert Einstein. Tills vidare föredrar astrofysikerna tron på att universum plötsligt uppstått från ingenting och med tiden återgår till ingenting. Det är varken begripligt eller uppmuntrande för folk i allmänhet.

 Vår framtid är oviss. Överraskningar måste vi räkna med på alla fronter. Vad som behövs idag är fler innovatörer med framtidstro och mer uppmuntran till dem.