Boken Ett universum ur ingenting (Fri Tanke 2012) är författad av fysikprofessorn Lawrence M. Krauss vid Arizona State University där han är ansvarig för the Cosmology Initiative och the Origins Initiative. Krauss har tidigare skrivit den bästsäljande boken Fysiken i Star Trek.

Ibland fungerar det bra att börja läsa böcker från slutet. Där skriver Krauss: - Några strängteoretiker som hänvisar till komplex matematik hävdar att ett universum som vårt, där tomrummets energiinnehåll är positivt, inte kan vara stabilt. Förr eller senare måste det sönderfalla till ett tillstånd där energin hos tomrummet är negativ. Då kommer vårt universum att kollapsa inåt igen till en enda punkt och återgå till det kvantdis som kanske är ursprunget till vår existens. Om argumenten håller så kommer vårt universum att försvinna lika tvärt som det förmodligen började. I så fall blir svaret på frågan "Varför finns det någonting snarare än ingenting" helt enkelt "Det gör det inte länge till".

Universum beskrivs med matematik. Anlitad av en kosmolog skulle detektiven Sherlock Holmes spåra mönster som pekar ut en matematiker bakom den materiella verkligheten. I vart fall intresserar sig vår tids kosmologer för all till buds stående matematik och en av dem säger rentav att matematiken är roten till verkligheten. Då vill jag säga att där förväxlas verkan med orsak. Matematiska modellers framgång med hjälp av bl a moderna matematikmaskiner beror på att universum fungerar som en universell turingmaskin. Turingtestet är därmed tillämpligt inte bara på turingmaskiner tillverkade av människor utan på universum självt. Maskinell intelligens har utvecklats för allt fler uppgifter där den inte går att skilja från mänsklig intelligens. Universum är i sin funktion av en universell turingmaskin oskiljbart från en intelligens som så att säga "genomsyrar tomrummet" och som står bakom kvantfysikens mystiska mångfald av möjligheter (citatet är taget från motiveringen av Nobelpriset i Fysik år 2013 för upptäckten av Higgsfältet bakom den så kallade Gudspartikeln). Med ett urgammalt begrepp kan den intelligensen kallas Gud. 

Frågan om det finns ett urfenomen är mycket gammal. Liksom Gud är tid ett begrepp som alla känner till men ingen har förklarat. Många fysiker föredrar att se båda begreppen som illusioner knutna till hjärnans funktion. För Albert Einstein blev tid en fjärde dimension i en mer komplex geometri än den som beskrevs av Euklides och som har tre rumsdimensioner. Einstein lyckades med sina tankeexperiment och matematiska modeller ge tid och gravitation betydligt bättre beskrivningar än Isaac Newton. Själv vill jag beskriva tid som ett urfenomen med två kretslopp varav det ena kan knytas till gravitationen och det andra till elektromagnetismen. De förenas av mig i en vågteori för tiden som är kallad WTT (Wave Theory of TIme) och som leder till ett nykopernikanskt perspektiv.

Allt kan på ett eller annat sätt mätas med tid som mått. Inget är i fysiklaboratorier mätbart med större noggrannhet än tid. Från ett mått på tid går det att definiera alla andra fysikaliska storheter. Enligt min mening är tid inte en illusion utan roten till verkligheten. I en antagen vågmodell för nämnda kretslopp bestäms deras perioder att ha storleksordningarna 10²⁰ respektive 10^-20 sekunder och samverka i en universell turingmaskin där datamängden är beräknad att öka för närvarande med storleksordningen 10¹⁰⁰ enheter per sekund. Från den antagna vågmodellen för det till gravitationen knutna kretsloppet härleds en kosmisk expansion och kontraktion enligt ekvationen S = (cT/\pi)/(e^{2 \pi t_r/T}+ e^{-2 \pi t_r/T})*. Med atomklockan som måttstock för tiden t_r beskrivs här den nuvarande exponentiella expansionen. I det nykopernikanska tidsperspektivet med ljusvågor som måttstock för tiden t i vågmodellen dt/dt_r = sin(2 \pi t/T) är den exponentiella expansionen inte verklig och det finns då inget behov av hypotesen om mörk energi som idag uppfattas stå för drygt 70% av all energi i kosmos. I historiens ljus blir den uppfattningen svårslagen som naturvetenskapens största bubbla. Länge till håller den inte.  

* I följande tidskrifter har jag förklarat WTT, det nykopernikanska perspektivet och ekvationerna ovan:

1.  Svenska Matematikersamfundet, Medlemsutskicket Oktober 2009, s 69-73 
2.       "                      "              , Bulletinen Maj 2012, s 31
3.       "                      "              , Bulletinen, Oktober 2012, s 27
4.  STAR, Medlemstidningen Stella Nr 2-2014, s 15-16