På 1600-talet levde naturvetaren Olof Rudbeck. Som ung forskare upptäckte han lymfkärlsystemet och blev då presenterad för drottning Kristina. Några år senare var Rudbeck gift och gjorde i en komplicerad förlossning av sin förstfödde son ett operativt ingrepp. Det kan knappast ha handlat om ett kejsarsnitt, men sonen gavs namnet Caesar som ett led i Rudbecks marknadsföring av sin person. Med makan Vendela fick han ytterligare ett halvt dussin barn i ett lyckligt äktenskap. På Uppsala universitet blev han en pådrivande kraft på flera fronter och en föregångare till Carl von Linne. En tid var han rektor men blev senare motarbetad i en nyinrättad tjänst som kurator. I en kort vetenskaplig text kallad "Om naturens principer" drev han som anhängare av den cartesianska tvivelsmetoden rejält med sina kollegor i en parodi på deras aristoteliska syn på naturen. Han blev till slut utmanövrerad av dem och även utsatt för hot om våld. Värre gick det för tvivelsmetodens upphovsman René Descartes (Renatus Cartesius på latin) som gav drottning Kristina lektioner tidigt på morgonen men blev sjuk i influensa och tyvärr dog i Stockholm ett par år före Rudbecks presentation.

Med tid över för sina omfattande intressen inom bl a geografi, historia och språk kom Rudbeck att bli en föregångare också inom arkeologi och geologi. Han hade här tvivelsmetoden som ledstjärna och uppfann sina egna arbetsverktyg. Med åldersbestämning av fornminnen och med experimentell arkeologi flera hundra år före Thor Heyerdahls Kon-Tiki satsade han på att bli känd i omvärlden genom utveckling av en teori om att Platons beskrivning av Atlantis indikerade att det hade haft säte i Gamla Uppsala och att antikens kultur härstammade därifrån. Teorin gav Rudbeck möjlighet att slå tillbaka mot kollegorna och ta hämnd. I deras ögon kunde teorin ge Uppsala universitet ett dåligt rykte som lärdomssäte, men den gav honom chansen till berömmelse och erkännande av ha skapat ett storverk. Publicerat i fyra mycket påkostade band (1679-1702) och översatt till latin med titeln Atlantica har det blivit känt som Atlantican.  

Isaac Newton ville ha ett exemplar av Atlantican och Rudbeck erbjöds bli medlem i Royal Society i London. Han visade faktiskt inget intresse för varken medlemskap eller ens kommunikation med medlemmarna. När en anonym fiende gjorde honom i en satir till en löjeväckande figur som "ingenting visste" slog han tillbaka med att erbjuda kursen "Om ingenting" som komplement till övriga universitetskurser. Man kunde enligt hans förklaring av tilltaget se ingenting överallt så utveckling av en verklig vetenskap om ingenting kunde vara värt ett försök. Vakuum var då i ropet, liksom i vår tid. Nobelpriset i fysik 2013 gavs för upptäckten av den s k "Gudspartikeln" - en antagen vibration i ett överallt närvarande fält. Naturvetare är idag övertygade om att tomrummet har ett innehåll.

När Sverige förlorade sin roll som stormakt i Europa så föll respekten för Atlantican. Storverket kom att ses som mer galenskap än vetenskap. Den tolkningen är förhastad enligt en av mina lärda vänner. Han anser med insikt om vad Rudbeck måste ha känt till inom historia och språk det vara osannolikt att denne själv trodde på teorin om Gamla Uppsala som ursprunget för antikens kultur. Min lärde vän tror att Atlantican blev skriven som en genialt kamouflerad satir i linje med Rudbecks karaktär och tidsandan. Jag lägger här gärna till reflexionen att karismatiska personer är kända för att kunna skapa framgångsrika verk med budskap som de inte själva tror på. Det har noterats av mig att jorden runt har bibliotek köpt in en bok med många sidor som visserligen har ett blygsammare yttre än Atlantican men budskapet är anspråksfullt på en ännu högre nivå. Boken har originaltiteln The Physics of Immortality och författaren är Frank Tipler som har länge varit en uppfinningsrik kosmolog med ett fokus på den antropiska principen. Han vill inte medge att han tror på det han presenterar utan vad han står för är att han har på vetenskaplig grund lagt fram en teori till vilken varje läsare inbjuds att ta ställning.

Tiplers teori går ut på att universum är så funtat att det utvecklar utan någon tidsgräns alltmer intelligens. Denna blir närvarande överallt och förmår till slut agera bakåt i tiden. Tipler är känd som författare av tidigare texter om att tidsresor inte strider mot fysikens lagar. I den ovannämnda boken är budskapet att frånvaron av en tidsgräns möjliggör för den allomfattande intelligensen att återskapa allt mänskligt liv åtminstone i simulerad form. Enligt teorin skulle därför återuppståndelse i biblisk mening vara möjlig. Om detta kan sägas att Tipler står ändå, liksom Rudbeck, oomtvistligt för vetenskap i sann cartesiansk anda. Det är fel att tolka som galenskap hos dem vad som är i ett marknadsföringsperspektiv verkliga genidrag. Båda synes ha skrivit sina böcker i satirform som en reaktion mot kollegor och i övertygelse om ett erkännande från omvärlden beträffande deras arbeten i allmänhet och de uppfunna arbetsverktygen i synnerhet.