På Observatorielundens kulle högt ovan dammen mellan Handelshögskolan och Stadsbiblioteket är två intressanta besöksmål synliga på avstånd. I kombination med varandra har de som symboler ett unikt värde. Skulptören Sigrid Fridmans version av den kloke kentauren Keiron restes 1939 kort före krigsutbrottet och Stockholms gamla observatorium invigdes 1753 av Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) i början av den industriella revolutionen. Besökare kan reflektera över hur teknik och vetenskap har utvecklats med drivkraft från människans instinktstyrda vilda natur såsom symboliserad av kentauren.

Stockholms stad planerar nu Observatoriekullens framtid. Det är välkommet. Fridmans verk lyste en gång med sin frånvaro efter vandalisering och årsskiftet 2013/2014 blev Observatoriemuseet stängt av KVA. Om dess framtid dröjer en tillsatt arbetsgrupp ännu med att ge besked. Observatoriet var upplysningstidens främsta symbol för att sprida kunskap i staden. Med eller utan Observatoriemuseet i en nyöppnad version är Observatoriekullen en naturlig samlingspunkt i den stadsdel som har kallats "kunskapens kvarter". Här blir det avsevärt mer folk i rörelse efter ombyggnaden av Odenplan. Platsen är perfekt för spridning av kunskap om de stora framtidsfrågorna i vår tid. 

Den främste bland grundarna av KVA som byggde Observatoriet är Carl von Linné. I linje med hans banbrytande undervisning ute i naturen som ett komplement till lärosalen kunde Observatoriekullens besökare informeras utanför Observatoriet om globala klimatändringar såväl som lokala väderprognoser, om den pågående förlusten av biologisk mångfald och den påbörjade koloniseringen av världsrymden, osv. Med diskreta solcellsstolpar som är uppkopplade mot internet vore informationen möjlig att ge i bild och text på flera språk. Oavsett hur förslaget tas tillvara så bör den relativa friheten idag från störande ljud och annan stress bibehållas.

Parkens brister i tillgänglighet och trygghet orsakade att Observatoriemuseet fick färre besökare än väntat. Här behövs utveckling. Stå still är att stagnera. De föreslagna solcellsstolparna kunde ges trygghetsskapande funktioner med bland annat möjlighet att larma lokalt via blixtljus vid akuta behov efter skymning. Vidare är det möjligt att rörelsehindrade och äldre såväl som otåliga yngre personer skulle lockas av fler sätt att komma upp på Observatoriekullen. En idérik ung kvinna har föreslagit en bekväm passage från Observatorielundens damm vid Handelshögskolan direkt till kullens topp med hjälp av en linbana döpt till Venuspassagen. Idén kan redan som utredningsprojekt skapa massmedialt intresse oavsett vad som händer i närtid. Inspirerande exempel finns i Schweiz på linbanor och liknande teknik för att klara utmaningar av både komplicerat och enkelt slag liknande Observatoriekullen.

Venuspassagen är namnet på ett rymdfenomen. Det kom när Observatoriet var nybyggt att hamna i fokus av ett internationellt samarbete med syftet att noggrant bestämma avstånden inom solsystemet. I världens största modell av detta - Sweden Solar System - representeras jorden och månen av sfärer på Naturhistoriska museet, solen av Globen och planeten Venus av en sfär utanför Tekniska Högskolan såväl som av en motsvarande sfär inuti Observatoriet. På slänten framför dess ingång - dit den föreslagna linbanan döpt till Venuspassagen kan en dag transportera besökare - vore det lämpligt att placera en kopia av den sistnämnda sfären. Med t ex en av de ovannämnda solcellsstolparna kunde upplysning ges om den unika modellen av solsystemet och om den lokala representationen av Venus.