Palma de Mallorca har i år prisats som staden med världens bästa livskvalitet och varit värd för en av ArcPeace International organiserad arkitektkonferens. På spanska hölls av mig ett inledningstal om "La Futura Ciudad", den framtida staden. Delar av det talet är återanvänt nedan. Utgångspunkten blev min publicerade text "Sustainable ways to jobs, wealth and welfare". 

En övervägande del av världens befolkning samlas i städer. Människor hoppas där på en bättre framtid. Hur det blir med det avgörs endast delvis av skicklig planering. Det enda som går med säkerhet att säga om framtiden är att något alltid händer som stör planeringen. Samhället kan vinna på att ge stöd till många planer vid sidan av det som är känt och säkert. Respekteras intellektuell egendom är det möjligt att hålla kostnaden låg för stödet och ha en öppen kommunikation kring planerna. Tolereras stöld "med den starkes rätt" så bromsas många kreativa initiativ. Magnus Ladulås och hans far Birger Jarl som grundade Stockholm kan här inspirera till förbättrat skydd mot ideell skada. 

Framtidens städer är föremål för planering jorden runt. I Japan är ett initiativ taget som går ut på att ett flertal städer som drabbades av den stora naturkatastrofen 2011 blir återuppbyggda såsom modellstäder där bra lösningar kan skapa ny export. Detroit  Future City är ett intressant amerikanskt projekt som fötts ur den gamla industristadens ekonomiska katastrof. Den svenska regeringen har utlovat till år 2020 EU's lägsta nivå på arbetslösheten. På vägen dit är öppen redovisning och respekt för sanningen viktigt. Vilseledande siffror förstör tillit.

Flyktingarnas ökande antal i Sverige utmanar handlingskraften och uppfinningsförmågan inte bara i toppen av befolkningspyramiden. Vad som har börjat utvecklas genom initiativ av frivilliga i många projekt vore möjligt att organisera i ett svenskt "volontärvärn" som i förkortning nedan kallas VÄV. Här öppnas en möjlighet till lägre arbetslöshet som är mer förenlig med välfärd än satsningar på kända slag av låglönejobb, ytliga kurser, lärlingssystem och medborgarlöner. Inspiration kan hämtas från exempelvis sjöräddningen, scoutrörelsen och en växande mängd volontära organisationer "utan gränser". Volontärt arbete måste ses som en kolossalt viktig samhällsresurs. 

VÄV-arbeten i samhällets tjänst är en väg till färre istället för fler arbetslösa i framtidens städer. Om lön ges för ett uppdrag skulle nivån kunna vara i omvänd relation till intresset från volontärerna. I välorganiserade nätverk vore det möjligt att väva in uppdrag av sådant slag och skapa kreativa komplement till vanliga samhällstjänster inklusive det militära försvaret där erfarenhet finns sedan länge av samverkan med civila genom hemvärnet, civilförsvaret och värnplikten. Och för flyktingar kunde det bli ett handtag som hjälper dem att komma snabbare in på arbetsmarknaden. 

Framstegen i rymden representerar på många sätt nyckeln till en utveckling av framtidens städer med beaktande av alla hotbilder som beskrivs i rapporter från oberoende expertgrupper. Ett land som förbinder sig till att erbjuda en "Framtidsstad" för stimulans av FoU-projekt som rör framtidens städer i allmänhet och vår överlevnad i synnerhet bör kunna påräkna både intresse och investeringar från andra länder. Baserat på övertygelsen att två eller flera huvuden tänker bättre än ett kunde ett jordnära första mål vara att stimulera kreativt samarbete mellan flyktingar med olika perspektiv, ålder, kön och kultur. Om det geografiska läget blir valt med omsorg kan säkerhet och trygghet utlovas för FoU-projekten såväl som för individerna bakom dem.

I Framtidsstaden bör handlingsplaner kunna tas fram för oväntade hot såväl som för de idag kända överlevnadshoten: globala klimatändringar, plötsliga naturkatastrofer, befolkningsökning, förlust av biologisk mångfald, svårigheter att förhindra sjukdomar och krig, hotet från artificiell intelligens, etc. Det sistnämnda hotet ses av några forskare - bl a den berömde kosmologen Stephen Hawking - som det största framtidshotet. Möjligheten diskuterades bland mina kollegor när jag var lärare i Förenta Staterna under det då pågående projektet Apollo/Saturn V så just det hotet är inte nytt och oväntat. Jag blev mycket intresserad men beslöt att satsa på telekom efter att ha besökt två "rymdhuvudstäder". I den ena lyfte jättelika raketer mot skyn och i den andra blev de framtagna under medverkan av min bror Roy H. Wern som är en erkänd konstruktör av väsentliga delar. Fyra år därefter arbetade jag som lärare i telekom på ett universitet i Sydamerika och hade där nöjet att förklara i detalj för mina elever hur det var möjligt att de kunde se i realtid bilder som visade människans första steg på månen. 

På den tiden sågs inget projekt på jorden som större än Apollo/Saturn V. Svårighetsgraden är inte lika stor, men att förverkliga Framtidsstaden med fokus på hoten mot vår överlevnad kan bli ett av mänsklighetens största pionjärprojekt och äventyr. Vad som krävs för detta är kurage, liksom i förverkligandet av idén att landsätta en man på månen och föra honom välbehållen åter till jorden. Det vore lyckligt om Framtidsstaden kunde från projektets start fungera som förebild och ge hjälp världen över till planering av framtidens städer.