Boken "Vårt matematiska universum" av svensken Max Tegmark (verksam vid MIT) har undertiteln "Mitt sökande efter den yttersta verkligheten". Författaren framhåller att han har skrivit en självbiografi som mest handlar om fysik och som är "allt annat än en vanlig populärvetenskaplig bok". Med den stora frågan "Vad är verkligheten" som utgångspunkt berättar han personligt och underhållande om vad vi vet och inte vet om den fysikaliska verkligheten med start ute i världsrymden och avslutning i det subatomära mikrokosmos. Enligt honom står vår bristande förmåga att förstå medvetandet inte i vägen för en "full förståelse av den yttre fysikaliska verkligheten" vilken han väljer att se som rent matematisk. Tegmark menar därmed att alla strukturer som existerar matematiskt även existerar fysikaliskt i ett multiversum. Här anser han en viktig ledtråd vara att man funnit det nödvändigt att "fininställa den mörka energin ner till 123 decimaler för att det ska uppstå beboeliga galaxer".

Antropiska resonemang är en kapitulation inför svårförklarliga data. Så kan också Tegmarks tolkning uppfattas. Den är framförd under drygt 10 år och blev omnämnd av mig i oktobernumret 2007 av Svenska Matematikersamfundets medlemstidskrift under rubriken "Tankar om Ganelius bok, lek och matematik". Tolkningen vidareutvecklar vad Platon uttryckte om den fysikaliska verkligheten. Från idén att denna är knuten till en matematisk struktur utvecklar Tegmark tanken att allt som existerar matematiskt även existerar fysikaliskt. Det påminner mig om talesättet att man ska inte spänna vagnen före hästen. För en bättre förståelse av den fysikaliska verklighetens innersta natur ser jag det som mer konstruktivt att efterforska en förklaringsmodell med kapacitet att generera matematiska strukturer. Om generella matematikmaskiner som klarar detta på basis av dagens och morgondagens datorteknik finns det exploaterbara kunskaper.

Tegmarks multiversum - där vår hemvist svarar mot att mörk energi är fininställd med 123 decimaler - utmanas av den kosmologiska modell som föreslogs i oktobernumret 2009 av Svenska Matematikersamfundets medlemstidskrift under rubriken "En ny kosmologi".* Baserat på tanken att allt observerbart kan spåras till funktionen av en dator blir utmaningen då att beskriva dess klockfrekvens, kommunikation, logik och minnen med hjälp av elementarladdningen och kvantfysiken i stort plus teorin om allmän relativitet. Fysikalisk existens kan bli ett mer konstruktivt antagande för den datorn än för mörk energi.

I övrigt är mitt intryck av Tegmarks bok efter läsning av dess nästan 500 sidor att en lättläst genomgång erbjuds av den moderna fysiken med en stor mängd kommentarer av författaren som inte motiverar mig till någon mer invändning: Tre exempel: "Vi lever förmodligen inte i en simulering", "Mycket talar för att det inte finns någon annan livsform som är lika avancerad som människan i hela universum", och "Vetenskap utan etik är blind, etik utan vetenskap är lam". På mer än 30 avslutande sidor i boken framför Tegmark synpunkter om hot mot livets framtid till följd av naturkatastrofer, kärnvapenkrig som startas av misstag, fientlig artificiell intelligens, etc.

                                                                     ♦ ♦ ♦ ♦

* Den där presenterade kosmologin utgår från en vågmodell av tiden vars innersta natur ju är okänd och under debatt. Tegmark refererar till Julian Barbour som i sin bok "The end of time" menar "att förändring är en illusion och att det till och med går att beskriva den fysikaliska verkligheten utan att blanda in tidsbegreppet överhuvudtaget". Mot honom ställs Lee Smolin som i boken "Time reborn" hävdar "inte bara att förändring är något högst verkligt utan också att tiden kanske är det enda som är verkligt" (s 348). I förbifarten nämns  MIT-kollegan Seth LLoyd som har uppfattningen "att strukturen hos kvantfältteorin är matematiskt ekvivalent med den hos en kvantdator utspridd i rummet" (s 435).