Hjärnforskaren Susan Greenfield har skrivit den provokativa boken Mind Change (2015). Titeln valdes för att knyta an till Climate Change - läs "sinnesskifte" respektive "klimatskifte" - i hopp om att uppnå samma uppmärksamhet som dokumentärfilmen An Inconvenient Truth. Hon framför åsikten att klimatförändringar är inte den största utmaningen i vår tid utan det är på gott och ont den globala uppkopplingen till cyberspace. 

Visst är det svårt att jämföra de största utmaningarna och göra det med sinne för proportioner. Ändå är det relativt lätt att ge henne rätt i Japan och Sydkorea där intresset för familjebildning är på väg ner mot katastrofala nivåer. I världens mest uppkopplade länder leker barn inte ute som förr och ungdomar lägger allt mindre tid på utveckling av känslomässiga kontakter. För många av dem är samlag inte längre fast förknippat till varken barn eller samliv eller ens till vad de kan uppleva som en aktivitet av övervägande positiv natur.

Greenfield har hunnit med att producera såväl böcker som många vetenskapliga artiklar. Mind Change ger information av allmänt intresse om hur hjärnan påverkas av hur den används. Ett exempel är att en sjöhästliknande hjärnregion kallad hippocampus har visat sig växa hos Londons taxiförare till följd av hårda krav på dem att memorisera gatunätet. Ett annat exempel är att tid till personliga möten för frågor och diskussioner sågs av den grekiske filosofen Sokrates som viktigt för att utveckla ett medvetande på djup nivå men tyvärr nedvärderat till förmån för läsning och färdiga svar. 

I historiens ljus förefaller Sokrates överdrivet negativ mot läsning. Med idag färre toaletter än uppkopplade människor på jorden och med den tid som ägnas varje dygn åt personliga uppkopplingar så ser Greenfield dock goda skäl att varna för risken av försämrad förmåga att kunna hantera dagens hotbilder av alla slag, bland dem klimatskiftet. För henne är "sinnesskiftet" den största av alla utmaningar. I likhet med kända framtidsscenarior där robotar blir medvetna behöver proaktiva åtgärder övervägas mot uppkomst av medvetanden i cyberspace. Bevakning av attityder är en möjlighet. Ett bakterieskifte i tarmen kan få människor att ändra attityder men dessa är ojämförligt lättare att påverka via cyberspace.  

I likhet med flera hjärnforskare fascineras Greenfield av fenomenet Facebook. "Syns du inte så finns du inte" är ordspråket som stämmer här och som får mig att tänka på Descartes och hans ord "Cogito, ergo sum" (I think, therefore I exist). Han dog i lunginflammation relativt ung efter att ha frusit i sina finkläder under några mycket tidiga morgonsamtal med drottning Kristina. "Role-based consciousness" är min enkla sammanfattning av personliga funderingar som börjat med orden ovan och som kommit in på funktionen hos medvetandet.

Boken ger en genomgång av hjärnans specialiserade regioner. Om medvetandet konstateras att en vetenskaplig förklaringsmodell saknas. På 48 sidor i 4 av totalt 20 kapitel med 271 sidor text plus 77 sidor referenser får läsaren dock en allmänbildande beskrivning av vad som är numera känt om hur hjärnan arbetar, genomgår förändringar och utvecklar medvetandet. Detta kan gå förlorat tillfälligt vid berusning eller permanent till följd av sjukdom, våld och ålder vilket diskuteras i kapitel 8 under rubriken "Out of your mind"! Övriga kapitel fokuserar bland annat på hur internet används för surfande och sociala nätverk. Videospel diskuteras på 49 sidor i 3 kapitel.

Medvetandet är alltså enligt Greenfield tills vidare oförklarat av vetenskapen, men hon är övertygad om att det är kopplat till synkrona signaleringsprocesser i hjärnregionerna. Där är vågor med karakteristiska repetitionsperioder kända under namnen Delta, Theta, Alpha, Beta och Gamma. Själv har jag länge haft en vågbaserad förklaringsmodell av medvetandet under utveckling i ett personligt forskningsprojekt med arbetsnamnet "Wave Theory of Consciousness", förkortat WTC.