Den holländske historikern och kulturfilosofen Johan Huizinga ansåg att vår biologiska art borde heta Homo Ludens hellre än Homo Sapiens för vi leker definitivt men särskilt kloka synes vi inte vara, varken idag eller när Huizinga 1933 blev rektor i Leyden och höll ett tal om sin syn på kulturens lekelement.

Leken är äldre än kulturen. Djuren har lekar. Huizinga diskuterade lek och tävlan, lek och rätt, lek och krig, lek och vetande, lek och diktning, lekformer i filosofi och konst, lekelementet i religionen såväl som i den moderna kulturen och i affärslivet samt åtskilligt annat men behandlade vad jag vet inte dess roll i matematiken. Det har Tord Ganelius, på 1980-talet ständig sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien samt ledamot i Nobelstiftelsens styrelse, gjort i boken Introduktion till Matematiken. Från den kan man lära att matematiken är en lek och att lek är större än spel.

Det är en sak att leken kan vara på dödligt allvar för en matematiker, en helt annan sak är att se matematiken som roten till verkligheten. Istället för att uppfatta matematiken som bara ett uppfunnet verktyg för att beskriva verkligheten via allt bättre förklaringsmodeller framförde den svenske kosmologen Max Tegmark i New Scientist den 15 september 2007 tesen att matematiken är roten till existensen av allting. Det är ett sätt att förklara varför matematiska modeller är så bra för att beskriva världen. Man kan tycka att han har resonerat bakvänt. Antages istället att fysisk existens har en natur som ger upphov till repetition såväl som till förändring och som därmed är möjlig att beskriva som en generell s k turingmaskin eller matematikmaskin (dagens datorer är generella turingmaskiner klockade med allt snabbare repetitionsfrekvenser) så blir det mer följdriktigt att anse fysisk existens vara roten till matematiken.

Två repetitionsfrekvenser bakom vår existens är framräknade i min teori om tidens vågnatur som jag beskrev i texten Ett nytt kosmiskt perspektiv publicerad av Svenska Matematikersamfundet i oktober 2009 (pp 69-73). En av dessa står bakom den elektromagnetiska kraften och har storleksordningen 10 exp 20 Hz medan en annan står bakom tyngdkraften såväl som den kosmiska expansionen och har en 10 exp 40 ggr lägre storleksordning. Repetitionsfrekvensen för mänskliga hjärtslag har vi i en mittpunkt mellan dem. Enligt Nobelpriset i fysik 2013 hänger de här repetitionsfrekvenserna och allt annat ihop med att universum genomsyras av ett s k Higgsfält.

Lars A. Wern                                                                                

European Patent Attorney, Valhallavägen 128, 114 38 Stockholm ATC Industrial Group