Talesättet att det är svårt att spå och då särskilt om framtiden får mig att påstå att vad jag vet ändå om framtiden med hundraprocentig säkerhet är helt enkelt att det alltid kommer att hända något som överraskar skolade såväl som oskolade människor. Visst är det sant att dagens utsläpp i atmosfären gör att jorden blir varmare. Professor Bengtson medger i sin bok att jorden har blivit cirka en grad varmare efter upplysningstiden (då Observatoriet byggdes på kullen vid vårt Stadsbibliotek) och att "en eller två grader till" får man räkna med att det kan bli utan att vi kommer att kunna göra mycket åt det enligt honom. Han medger en ökning upp till 4,5 grader som möjlig enligt i stort alla datorbaserade klimatmodeller utvecklade under fyrtio år och ser det i vart fall som positivt att en upprepning av den istid som avslutades strax före stenåldern och som har förutsagts att återkomma inom ca 50 000 år kan bli uppskjuten. Men ett kallare klimat kan vi få förr eller senare inte enbart genom att istiden upprepas. Vi kan få det plötsligt genom omvälvande naturkatastrofer till följd av stora vulkanutbrott eller stora meteroriter. Sådant har hänt och det kommer att hända igen.

 

Beredskapen mot naturkatastofer av plötsligt och omvälvande slag är dålig i Sverige och i omvärlden, liksom beredskapen var dålig före det andra världskrigets utbrott 1939, dvs för 80 år sedan. Forskare och professsorer i all ära men de är sällan överens och auktoriteter bland dem har inte alltid rätt. Framförda med övertygande auktoritet kan felaktiga slutsatser godtas under lång tid. För att få en bättre beredskap mot framtida naturkatastrofer kunde samhällsutvecklingens påverkan från akademiskt skolade och uppmärksammade forskare kompletteras av att fristående forskare och uppfinnare får mer uppskattning och då talar jag inte om att vad som kommer från Skatteverket. Uppskattningen kunde komma från klimatalarmister.

 

Som innovatörsrådgivare ser jag mig ofta tvingad att avråda förhoppningsfulla uppfinnare från att söka patent som investeringsskydd och projektstöd genom Vinnova.med flera organisatoner som är anförtrodda att använda för forskning och utveckling sådana pengar som vi betalar i skatt. Det är små utsikter för uppfinnarna att få något av de pengarna. Här skulle samhällsnyttan kunna motivera en avsevärd andel av vad som ges idag till sådan forskning där det mesta av intresse kan hämtas från utlandet.

 

Världens äldsta uppfinnarförening finns i Sverige. Den står tyvärr inte högt i kurs längre hos de politiska makthavarna och det servicebolag som fanns att ta hand om medlemmarnas angelägenheter har gått i konkurs. I rollen som rådgivare till fristående uppfinnare har jag blivit patentalarmist i mina framtidsprofetior. Någon roll som klimatalarmist känns inte aktuell för min del. Den dåliga beredskapen mot stora naturkatastrofer är dock så alarmerande att en revolutionerande plan tlll utvinning av bidrag från de fristående uppfinnarna kommer att bli föreslagen av mig. Planen är baserad på insikten om behovet både av att förbättra villkoren för dem och av att ta här och nu bättre vara på alla goda krafter.

 

För dem som är unga synes det idag tyvärr vara lättare att bli framtidspessimister än framtidsoptimister. Själv har jag varit framtidsoptimist och fortsätter vara det med hopp om framsteg i vår anpassning till klimatförändringar som kan orsakas av kriget mellan människan och naturen. Framstegen innebär här, liksom i krig mellan folk, att somliga vinner och att andra förlorar. Vi som växte upp före millennieskiftet har upplevt många förbättringar. Visst är det illavarslande när framtidshoppet sjunker för dem som är födda det här millenniet och på väg in i arbetslivet. Vänds just den trenden vore mycket vunnet!