I allt snabbare takt finner forskare förklaringar på hur världen fungerar. Ibland når de endast en insikt som många anser sig redan ha. Det gamla ordspråket att två huvuden är bättre än ett blev för ett par år sedan styrkt i en text publicerad den 20 april 2012 av den ansedda tidskriften Science, Vol 336, 360-362, When Are Two Heads Better Than One and Why? När 2HBT1-effekter förbättrar resultaten och när det kan bli tvärtom förklaras faktiskt i den läsvärda texten som klargör hur de kan uppnås både med och utan fritt åsiktsutbyte. Resultatet kan ses som ett på enkla förutsättningar grundat vetenskapligt stöd till Winston Churchills karakteristik av demokrati att vara en usel form av styre med tillägget att alla andra styrelseformer har visat sig vara sämre. Och filosofen Sokrates får stöd i sin vägran att ge upp en åsikt när alla i staden påtalades vara emot honom vilket enligt honom inte var tillräckligt i det aktuella fallet. Däremot skulle en enda person med ett hållbart argument vara det.  

När tid är en bristvara kan det vara bättre med ett huvud än två, exempelvis när det krisar i ett kök eller i stridens hetta under krig och när en kapten styr en båt i storm till havs men delegerar styrningen i grunt vatten till en lots. Den envise Christofer Columbus hedras för att ha fått rätt fastän han hade fel. Om ikonen Albert Einstein har det skrivits otaliga gånger att han har fått rätt. Han beklagade som sitt största misstag att inte förutspå den kosmiska expansionen. Men det hade han kunnat göra. Ett avgörande fel var att inte beakta den unge ryske mångsysslaren inom matematik och fysik Alexander Friedmanns nya tankar som Einstein invände mot och inte ville se publicerade efter att ha blivit kontaktad för peer review. Men just de tankarna blev bestående inom kosmologin i form av "Friedmanns ekvationer".

Nicolaus Copernicus och Galileo Galilei publicerade texter som störde Vatikanen. Via peer review stoppas störande texter från publicering i ansedda vetenskapliga tidskrifter liksom många ansökningar om patent stoppas genom granskning av teknisk effekt, nyhet och uppfinningshöjd. Det behövs skydd mot skräptexter och skräppatent, men nya tankar möts ofta av större hinder än vad som är klokt för allmännyttan. Inavel i FoU riskeras genom såväl attityden not-invented-here mot fria uppfinnare som liknande attityder mot fria forskare i samband med peer review.

Äldre kosmologier synes beskriva Skaparens behov av en avbild och ett bollplank. Frågor om alltings existens och om tiden har i vart fall funnit allt djupare svar. Och modern kosmologi har funnit gehör inom många (men inte alla) kyrkliga organisationer, kanske till följd av att Big Bang och Mörk Energi är tilltalande namn för dem. Ledande forskare är överens om att kosmos har uppkommit plötsligt och växer med en idag ökande hastighet där inte ens ljushastigheten är en gräns. Orsaken sägs vara en kraft som vinner över gravitationen. En total meningslöshet är vad som skiljer den beskrivningen från religionernas berättelser om det ondas kamp med det goda. De ledande representanterna för vetenskapens front tar ingen hänsyn till vanliga människors behov av att tro på en meningsfull existens. När Vatikanen idag har en vänskaplig pakt med vetenskapen kan det ses som att tro går ihop med vetande och att två huvuden är bättre än ett.

Kretsloppskosmologier befinner sig i motvind. Det är inte lätt att få dem publicerade för att skapa åsiktsutbyte. Deras grundläggande tankar är sällan tydliga utan hjälp av matematiska modeller. Det gäller även ett nytt kosmiskt perspektiv (se mina artiklar Ett nytt kosmiskt perspektiv - om mörk energi & mörk materia samt A New Cosmic Perspective) vilket jag står för och vilket förhoppningsvis kan bli ett undantag som bekräftar regeln. En första publicering skedde i oktober 2009 genom Svenska Matematikersamfundet. Rumtidens expansion beskrevs av mig som en fas i ett kretslopp för själva tidsflödet vars krökning i kretsloppet resulterar i att expansionen bromsas. Gravitationens styrka blir en funktion av kretsloppsperioden. Observationer av en ökande expansionshastighet påvisades bero på att man har för tidsflödet valt en fast referens bestämd av elementarladdningen. Det resulterar i en lika missvisande tolkning av expansionsdata som när vår planet valdes som en fast punkt för att tolka solsystemets planetbanor. I uppföljande artiklar som blev publicerade 2012 också av Svenska Matematikersamfundet blev läsarna utmanade av mig till en dialog men den har lyst med sin frånvaro. Eftersom allt ljus är idag fokuserat på kosmologernas huvudmodell så finner uppstickare knappast stöd från något håll. I kosmologiska frågor är dock alltid två huvuden bättre än ett. Övertygelsen hos dagens ledande forskare om att kretsloppsmodellen är fel och att engångsmodellen är rätt kan framdeles komma att överges.

Kopernikansk kosmologi förblev länge obevisad. I dess enkla version med cirkulära kretslopp för planeterna var den inte i bättre överensstämmelse med observerade data än de före Johannes Kepler och Isaac Newton mest vetenskapligt styrkta modellerna vilka idag är helt övergivna. I likhet därmed anses aktuella klimatmodeller med mörka framtidshot vara obevisade även om de stöds av allt fler forskare. Men satellitprojektet Copernicus Earth ger hopp om övertygande observationer och i Observatoriemuseet på kullen vid Stockholms Stadsbibliotek skulle i nyöppnad version presentationer bl a därav kunna medverka till attitydändringar inte minst hos besökare som är födda det här millenniet. Efter ett egenmäktigt beslut av Kungliga Vetenskapsakademiens styrelse hålls tyvärr Observatoriemuseet stängt under 2014. Dess framtid utreds för närvarande till följd av ett stormöte som hölls med kritiska ledamöter dagen efter Nobelfesten 2013-12-10 och som bekräftade regeln att två huvuden är bättre än ett.