Den motvillige uppfinnaren
Redigerad: fredag 9 augusti 2024
När jag skriver de här raderna är det med vetskap om att en talesperson för fristående uppfinnare har gått bort nyligen, nämligen Carl-Johan Westholm. Han var ordförande i Uppfinnarkollegiet som har under många år i sällskap med svenska uppfinnareföreningen SUF och nationella innovatörsrådet NIR påtalat att fristående uppfinnare är en underskattad samhällsresurs. Värdesätter vi dem inte så blir det färre bidrag till innovation för fortsatt välstånd och välfärd såväl som till hållbar utveckling.
Den svenske uppfinnaren John Ericsson dog år 1889 i Förenta Staterna efter ett framgångsrikt liv som så kallad "ensamvarg". Han var motvillig när den järnvägsbyggande brodern Nils tyckte att han behövdes i hemlandet. Det nya hemlandets makthavare hedrade honom med en uppmärksammad sista resa till Stockholm år 1890 via pansarkryssaren Baltimore. Sedan blev det en järnvägsresa till födelseorten i Värmland. Tyvärr visar vår tids makthavare i Sverige mer intresse för stöd till ensamvargarna bland skogens djur än till sådana uppfinnare som är motvilliga till att gå i flock. Så kallade "bysnillen" ingår bland dem som jag har under drygt 50 år önskat hjälpa att formulera patentkrav troligen i större antal än vad yrkeskollegorna idag kan ha hunnit med. Jag vill ta ett belysande exempel. Yrkesetiken begränsar självklart urvalet varför jag låter den här texten landa i en berättelse nedan om den motvillige uppfinnaren George. Han är min yngste broder och blev omnämnd av mig i en recension av historikern Gunnar Wetterbergs bok Ingenjörerna.
En rad av kända uppfinnare har upplevt sådana motkrafter från makthavare i "Lagomlandet" att de blivit motvilliga till att satsa på fler utmaningar. Den idag mest berömde av dem är Håkan Lans. Han representerar toppen på ett isberg av motvilliga uppfinnare och har publikt sagt: "Det är korkat att söka patent". Visst kan fristående uppfinnare känna sig uppgivna. Men en hållbar framtid för världen i stort såväl som för Lagomlandet nödvändiggör en mångfald av tekniska lösningar. Vi skulle inte existera utan evolutionens mångfald. När just den mångfalden nu hotas av dåliga tekniska lösningar som har kommit att användas i stor skala sågas grenen vi sitter på. Vårt sätt att leva är ohållbart i ett globalt perpektiv. Stephen Hawking, kallad "vår tids Einstein", hävdade att det kan vara kört om vi inte har inom 100 år koloniserat Mars, planeten som tidigare var blå i likhet med jorden. Nu är den röd. Oavsett hur det blir med kolonier på Mars så tror jag att vad min generations barn, barnbarn och deras efterföljande kommer att önska är att man hade i vår tid tagit bättre vara på alla mänskliga resurser inklusive motvilliga uppfinnare vilka skulle behöva känna sig uppskattade av fler än kanske Skatteverket.
Innan Sverige blev kallat Lagomlandet bildades här tidigare än i andra länder en nationell uppfinnareförening. Efter hundraårsjubileet avfärdades publikt dess betydelse av en mycket respekterad talesperson för makthavarna med orden ”Bysnillets epok är slut”. De mobbade uppfinnarna har lärt sig skillnaden mellan att ha rätt och att få rätt, såsom uttryckt av finanssnillet Erik Penser, ensamvargen som först förlorade miljarder och därefter en process som kostade närmare 100 miljoner. Han har idag ändå landat rätt som ägare till en bank med hans namn. Lika mycket sägs PR-snillet Sven-Harry Karlsson ha förlorat på en felsatsning utomlands, men med satsningarna på Folkhem AB och på Sven-Harrys konstmuseum har också han landat rätt. Jag har haft mycket givande samtal med båda som väl kan sägas ha blivit uppskattade i Lagomlandet på ojämförligt hög nivå jämfört med de som "bysnillen" mobbade uppfinnarna.
Till Nationella Innovatörsrådet var jag året 2016 en av initiativtagarna i sällskap med bl a min nu avlidne namne Lars Liljeryd, ett "bysnille" som sålde för en dryg miljard sitt livsverk till det världsledande audiobolaget Dolby Labs vilket bidrog till en världsstandard för mobiltelefoni. Under Innovatörsrådets försök att lyfta fram förebilder och hjältar visade det sig tyvärr att makthavarnas motvilja mot bysnillen hade gjort också honom till en motvillig uppfinnare. Den jag nu vill lyfta fram som ett aktuellt exempel bland de många av mig kända och motvilliga uppfinnarna blir ovannämnde George. Vad han senast har retat sig på är att alla nya mobiler förefaller honom ha sämre ljud än vad det behövde vara. Över tid har han samlat på sig fasta och mobila "lurar". Vid jämförande tester har det visats sig att han hör bättre ju äldre lurarna är och att hans tal hörs dessutom bättre från dem. Enligt honom borde tillverkarna bibringas insikten att det finns idag en köpkraftig marknad för lurar där röstkommunikationen är bättre såväl utan som med tillbehör. Lösningar finns med tekniska medel som har varit kända länge. Med bland annat bidrag i nätet av lite AI (artificiell intelligens) kunde en konstruktion tas fram som kanske blir bäst i världen i jämförande tester av hur talet uppfattas från och i luren. Personliga erfarenheter av att ha mött ointresse för andra konstruktioner av tillbehör för lurar gör dock George motvillig till att ta fler initiativ i Lagomlandet.
Jag hade en 50-årig kontakt med Ericssonkoncernens mobiltelefonipionjär Åke Lundqvist som utnämndes av Dagens Industri till "Århundradets Intraprenör". När transistorn 50-årsjubileum hölls på Tekniska Museet var Åke den förste talaren. Han varnade för styvmoderlig nedvärdering av röstkommunikationen i den snabba utvecklingen av bild- och datakommunikation i allt mer avancerade lurar. Men på den vägen är det idag. Om George motvilligt väljer att patentsöka den ovannämnda konstruktionen är jag förhindrad att berätta. Varför han har blivit allt mer motvillig med åren står det mig däremot fritt att förklara genom att beskriva vad som hänt med uppfinningar där han har gjort skillnad. Ett första exempel är en unikt användbar analog kalkylator som blev beviljad patent i många länder och borde ha kunna säljas i en miljonserie men det blev endast ett femsiffrigt antal. Försäljningen bromsades av att matematiklärare klassade den som ett otillåtet hjälpmedel vid skriftliga prov och patenten blev sedan värdelösa då priset sjönk överraskande snabbt på de digitala kalkylatorerna. Smithsonians samlingar i Washington har idag ett exemplar av den unika kalkylatorn som faktiskt beskrevs av Svenska Dagbladet i ett reportage 1966 med orden ”fulländad efter 300 år” och med ett foto där man ser George som ung.
Ett andra exempel är en ny väggströmställare av digitalt slag som inte krävde installation av starkströmskablar. Tillverkning startades med finansiering av en första miljonserie av den nya digitala strömställaren. Tyvärr såg starka intressen i elbranschen jorden runt då den nya tekniken som ett hot mot jobben så också här visade sig ett stort antal beviljade patent ha litet värde. Ett tredje exempel gäller en konstruktion för digital bildöverföring där två uppfinningar blev beviljade patent världen över. Ericssonkoncernen köpte en licens med royaltyförpliktelse men det blev aldrig någon tillverkning och utbytet av de patenten blev därför litet. De kunde tyvärr inte hållas vid liv tills internet kom att bli kommersiellt och innan dess hade Apple Inc avfärdat ett licenserbjudande av samma slag som tidigare hade accepterats av Ericsson. En digital bild på George ingick både i patenten och i en onödigt dyr presentationsfolder som kompletterade det avfärdade licenserbjudandet. Den bilden är åtminstone ett roligt tidsdokument.
George har under årens lopp retat sig på brister i beröringsskydd för konstverk med minnet av att ha i Paris för knappt tre generationer sedan sett Mona Lisa relativt oskyddad. Under tre decennier medverkade han till att Statens Konstmuseer kunde förse några av Lagomlandets mest värdefulla utställningsobjekt med beröringsskydd tills uppkopplade kameror ansågs vara tillräckligt avskräckande. Med träslöjd har George skapat egna konstverk och skaffat sig avkoppling från sin ibland motvilliga medverkan till uppfinningar varav en blev använd av Ericsson under året 2010 på flera internationella mässor som ett mycket uppmärksammat dragplåster kallat "Connected Tree". Hans intresse för det kända problemet med motvilliga kylskåpsdörrar ledde till ett par mångåriga patent- och licensavtal med Electrolux. Och hans bilintresse ledde till ett avtal om samarbete kring patent på ökad säkerhet för fordon, förare och medtrafikanter. Det skrevs 2008 med Scania och blev 2013 uppsagt av dem.
Det avslutande exemplet får bli att George var långt före den digitala översättningstjänsten från Google idëgivare bakom en sådan innovation tänkt inte för alla syften utan för dels specifika ämnesområden vilka ganska självklart hade fokus på patentöversättningar samt avtal om upplåtelser och överlåtelse av patent, dels s k fikonspråk som används av olika specialister inom såväl specifika teknikområden som inom politik och medicin. Efter utveckling av den första testversionen för de sex stora europeiska språken (kallad "Translate It") och en första test också av att ge föräldrar en AI-baserad tonårsparlör ville George inte fortsätta när nödvändigt stöd uteblev. Patent var aldrig övervägt här och inte heller då George för femtio år sedan retade sig på att behöva bära tunga resväskor och utvecklade för sitt personliga behov en speciell lösning med hjul liknande den idag allmänt använda konstruktionen.
Jag har noterat att idégivare som står bakom patent och därmed är i juridisk mening uppfinnare vet ofta mycket om tekniska möjligheter men de kan leva länge ovetande om brister i samhällsstödet åtminstone till ensamvargarna. Idégivare kan bli licensgivare till licenstagare, men ibland blir de blåsta av "idétagare". Konstverk får med automatik upphovsrättsskydd utan kostnad för registrering medan patentskydd på uppfinningar visar sig ofta bli avskräckande dyrt att åstadkomma och ännu dyrare att försvara vid intrång. Här råder den starkes rätt vilket gör det mycket riskfyllt för fristående uppfinnare att ta initiativ som kan leda till jobbskapande utveckling för såväl välstånd och välfärd som för vår klimatomställning. Självklart har många bland dem blivit motvilliga vilket är både beklagligt och onödigt. Men uppfinnaren George ser med ålderns rätt nu fram emot att låta yngre krafter stå för initiativen och överta ansvaret i ett litet välskött FoU-bolag som är familjeägt och som bildades 1992 för att leda FoU-projektet EU 235. Det har säte ett stenkast från Patentverket och förfogar idag över värdefulla immateriella rättigheter utan att ha belastande förpliktelser. Teknikledande bolag har visat intresse för initiativen från det lilla FoU-bolaget så sakta men säkert har detta byggt upp ett nätverk av samarbetsparter som är villiga att ta ansvar för provexemplar och prototyper, för produktionsunderlag, och för serieproduktion.
Den motvillige uppfinnaren
Redigerad: fredag 9 augusti 2024
Kommentarer