Javisst är det Jul, enligt kalendern, och man möter människor som skyndar överlastade med julklappar… Men glädjen och den otåliga väntan på den kommande strålande helgen…-nej, det fattas… Ute skiner solen och fåglarna kvittrar som i början av våren… Snön fattas! Vad är det för Jul utan snö?

Det klart, i många länder på olika latituder finns aldrig överhuvudtaget någon snö… Men vi är ett nordiskt land… Men vi ska inte klaga… Låt oss glädja oss över allt som vi har… Det är i alla fall verkligen lycka, att vi i lugn och ro kan promenera på gatorna, gå i affärer och samlas vid bordet med familjen på kvällarna, sjunga julsånger och med nyfikenhet packa julklappar och inte vara rädda för bomber och att någon inte kan komma till julens festmåltid…

Jag skulle vilja be till nyfödda Jesusbarnet om fred och stillhet på jorden…

Jag tittade in i Klara kyrka och plötsligt ljöd där en orgel. Det var Solveigs sång ur det symfoniska poemet av Grieg… Denna sång är full av tröst, väntan, tålamod och förlåtelse till en älskande någonstans… Sång från en älskande kvinna, som vet att han kommer tillbaka, det säger hennes hjärta… Och han kom verkligen tillbaka med känslan att ”allt är fåfänglighet”… Han såg mycket och insåg att ”där mycken vishet är, där är mycken grämelse, och den som ökar sin insikt, ökar sin plåga”…

Allt detta kom i mina tankar. Det var musiken som väckte sådan eftertanke… Men därefter följde motiv ur olika julsångar från hela världen och glädje fyllde mitt hjärta…

Denna angenäma och festliga känsla skänkte mig som julgåva en mycket subtil, graciös och begåvad kvinna – pianisten Karin Hellman-Geworkian (till vänster på bilden)… Hon lyckades med sin interpretation skapa just dessa känslor, som jag just beskrev. Tack så mycket.

Irina Sundgren